Om du liksom jag spelar gitarr och har gjort det sedan unga år har du förmodligen ett par favoritgitarrister. När man tittar eller lyssnar på intervjuer med gamla gitarrhjältar så delar de i princip alltid en specifik erfarenhet tillsammans: den dåliga, första gitarren. Ibland historier som handlar om att bokstavligen spela tills fingrarna blöder. I vissa fall handlar det kanske inte om att spela för länge utan bara om att instrumentet ifråga var plågsamt att spela på. Det säger någonting om musikens kraft att så många kämpat på med sina instrument trots att de kanske inte var så roliga att spela på alla gånger. Observera att jag inte rekommenderar någon att spela tills de blöder. Faktum är förstås att det är ett misstag överhuvudtaget spela när det gör ont. Trots det är det många musiker i historien som gjort just det.
Du som läser detta är med största sannolikhet intresserad av musik, kanske är det till och med så att du driver eller jobbar på ett företag som på något vis är verksamt i musikbranschen. Alldeles oavsett vilken bransch du verkar i kan det vara bra att känna till att det numera finns mobilabonnemang anpassade för företag. Telness är den första mobiloperatören som helt riktat in sig mot företagare. Deras mobilabonnemang är prisvärda, har aldrig några bindningstider och kan kompletteras med företagsnyttiga tillval. De har till exempel en växel-tjänst, för upptagna tider då ingen hinner svara.
Tvingar dig att bli bättre
Så vad är försvaret för kassa gitarrer? Jag ska först illustrera genom en något långsökt liknelse. Den till lika delar utskällde och hyllade författaren Jan Myrdal sa en gång, apropå franska satirteckningar från 1800-talets inledning, att det inte finns någonting som är så bra för konsten som censur. Om du är en konstnär som vill framföra budskap som står i opposition till de styrande makterna måste du tänka till och vara smart. Föra ut ditt budskap på ett sätt som förstås av dem du vill ska förstås det men som slinker förbi dem som vill hindra dig från att föra ut det.
Som sagt, liknelsen kanske är något långsökt, men jag tycker att den funkar ändå. En kass gitarr är enligt Myrdals modell, lite som censuren som i värsta fall hindrar dig från att uttrycka vad du vill säga. Så länge gitarren inte är såpass usel att det inte går att spela på dem kan hög stränghöjd, skorrande strängar och andra typiska problem vara positiva. Om du är beredd att låta dem vara det. Om du är beredd att jobba lite hårdare kommer motståndet tvinga dig att utveckla bättre teknik, att spela smartare. Det är man glad för senare, när man skaffat sig sin första lite bättre gitarr.
