Det är allmänt känt, och egentligen ganska logiskt, att man gillar musik från den tid då man växte upp. Självklart finns det många undantag, men oftast är det precis på det sättet. Mycket beror på hur bred man är i sin musiksmak, det vill säga om man lyssnar på musik från olika tidsepoker eller om man enbart ägnar sitt lyssnande åt en viss tidsperiod. För visst är det så att musiken skiljer sig åt ganska mycket beroende på när den är skriven eller framförd. Varje tidsperiod har sina kännetecken och vi människor trivs ju som allra bäst när vi känner igen oss i något – detta är en välkänd trygghetsfaktor hos oss.
Ta musiken från 1980-talet som exempel. Musiken från detta årtionde byggde i mångt och mycket vidare på den musik som skapades på 1970-talet. Självklart beror det ju också på vilket exakt år det är man tänker på; skillnaden i sound från 1979 och 1980 var förstås inte stor. Hur som helst, när 70-talet övergick i 80-tal började den så kallade disco-eran gå mot sitt slut. Punken började tillta i popularitet på en bredare front än tidigare och produktionen av skivor blev allt bättre rent ljudmässigt. Rockgenren blev mer och mer melodisk, något som dessutom gällde hårdrocksbanden som började sträva efter hits på samma villkor som andra rock- och popband på marknaden.
Viktigt för soundet i 80-talsmusiken blev synthar av olika slag, vilket dessutom inkluderade dito trummor. Men, framförallt var detta det “glada” 80-talet – musiken var som regel lite mer “upbeat” än tidigare och andades positivism. Självklart var det samhället i stort som präglade detta sound, som det som oftast är. Arenarocken blev ett nytt begrepp med band som Journey, Toto, Reo Speedwagon med flera. Det tidiga 80-talet banade väg för en mängd olika nya band, samt en hel del äldre band som ändrade sitt sound så att det bättre skulle passa in i det nya musikklimatet.
Ett band som ändrade sound några år in på 80-talet var Starship, eller Jefferson Starship som de tidigare kallades. De gick från ganska ordinär rock i “protestsång”-stil till renodlad AOR som passade perfekt in i den amerikanska radion. Med låtar som We built this city, Sara och senare Nothing’s gonna stop us now hade bandet blivit oerhört radiovänligt och fick en mängd nya fans världen över.
Arenarocken utvecklades ytterligare under resten av 80-talet med band som Bon Jovi, Def Leppard och Bryan Adams. Detta var bred musik som tilltalade en stor del av de musiklyssnare som hängde framför radion. Denna trend höll i sig ett par år in på 1990-talet, när Grunge-band som Nirvana och Soundgarden förändrade det musikaliska klimatet totalt. Nu var det deppigare tongångar som gällde istället. Men, musiken från 80-talet lever kvar!
